Det finns många sätt att beställa och finansiera offentlig konst. De mångsidiga finansierings- och beställningsmodellerna kan användas av beställare av olika slag, från kommuner och andra offentliga aktörer till privata byggherrar. Genom att tillämpa etablerad god praxis kan konst förvärvas till mycket olika objekt och ändamål.
Det vanligaste sättet att genomföra offentlig konst i Finland är att kommunen beslutar att förbinda sig till procentprincipen. I det här fallet använder kommunen cirka 1 procent av kostnaderna för byggprojekt på konst. Enprocentsprincipen kan tillämpas på allt kommunalt byggande, eller från fall till fall på större projekt, till exempel vid byggandet av skolor och hälsocentraler.
- kommunalt beslut om att enprocentsprincipen tillämpas vid offentliga bygg- och ombyggnadsprojekt
- kommunen beslutar att använda cirka 1 procent av byggkostnaderna på konst
- kommunen kan tillämpa enprocentsprincipen antingen på allt byggande eller på specifika projekt
Även andra aktörer än kommuner kan börja använda enprocentsprincipen. Bland annat Aalto-universitetet och Yrkeshögskolan i Åbo har åtagit sig att göra det.
Centret för konstfrämjande ger råd och stöder nya konstprojekt som anknyter till enprocentsprincipen med bidrag.
En kommun och stad kan ålägga privata byggherrar att följa enprocentsprincipen och finansiera upphandling av konst på olika sätt.
Konstskyldigheten i villkoren för tomtöverlåtelse
- en metod att finansiera och beställa konst där kommunens eller stadens beslut om enprocentsprincipen i praktiken förverkligas av byggherren
- ålägger byggherren skyldighet att genomföra konstverk
- en snävare modell än den förpliktande konstplanen, men lika bindande
I fondmodellen samlas en bestämd del av byggnadskostnaderna in från byggherrarna till en gemensam fond. Medel från denna fond används sedan för att finansiera upphandling av konst.
- andelen kan definieras exempelvis som ett visst eurobelopp per våningskvadratmeter byggrätt
- byggherrarna i området deltar i konstprojekt genom att bidra till en gemensam fond, och konstverken förvärvas med medel från fonden
- gör det möjligt att utvidga enprocentsprincipen till föreställande konst eftersom fonden också kan användas för att finansiera kulturevenemang av olika slag.
Principerna för offentlig konst är en plan som definierar hur konst finansieras, genomförs och underhålls i en kommun eller stad. Principprogrammet kan innehålla olika modeller för upphandling av konst som tillämpas på olika sätt beroende på objektet.
I principprogrammet fastställs målen för ett eller flera konstprojekt, på vilka sätt konst upphandlas, principerna och instanserna som ansvarar för underhållet av konst samt finansieringsmodellerna och andra ekonomiska aspekter. Principerna för offentlig konst beskriver också hur samarbetet mellan beställare, byggherrar, arkitekter, planerare på specialområden, konstnärer och användare genomförs. För genomförandet ansvarar ofta en tvärsektoriell konstarbetsgrupp, och helheten samordnas av ett konstmuseum, en konstkoordinator eller någon annan sakkunnig inom offentlig konst.
- Definierar de tväradministrativa processer genom vilka konst genomförs och underhålls.
- Kan utgöra ett förslag till utveckling av den offentlig konst eller bestå av förpliktande principer.
Med konstprogram avses en allmän plan för användningen av konst i ett byggnadsobjekt eller i ett bestämt område, till exempel i en stadsdel. Konstprogrammet definierar målen för konstens genomförande. Det specificerar även metoderna för upphandling och finansiering av konstverken. Ett konstprogram kan vara riktgivande eller förpliktande.
Riktgivande konstprogram
- Som bilaga till en detaljplan kan utarbetas ett riktgivande konstprogram som inte är förpliktande för den planläggning och det byggande som utförs senare.
Förpliktande konstprogram
- Ett konstprogram är förpliktande om de anvisningar som antecknas i programmet kopplas till villkoren för tomtöverlåtelse eller om kommunen och områdets byggherrar avtalar om iakttagandet av programmet på något annat sätt.